Att göra slut med sin barnmorska-Det finns någon som bryr sig!

Det här blogginlägget började jag att skriva i höstas, men skrev av någon anledning aldrig klart: 

Efter min senaste graviditet och förlossning så mådde jag ganska bra. Det var jättestressande att vi återigen var tvungen att göra många täta sjukhusbesök för att kolla att allt var okej med Othilia (med Noel var vi inne många dagar för gulsotskontroll mm). Att hon dag 4 blev "sjuk" i ett dygn (var extremt trött och inte ville äta) gjorde inte stressen bättre. 

Förutom låg syresättning vid förlossningen så hittade de inget som var fel på henne någon av gångerna. När hon blev dålig där första veckan så började hon sen äta som vanligt och blev pigg igen. 

Efter våra sjukhusbesök där i början så började livet återgå till det vanliga. Jag började plugga, Noel började förskola och Sebastian började sedan att jobba. 

Efter 8 veckor så gjorde jag mitt återbesök hos min barnmorska där allting såg bra ut. Vi bokade tid för att sätta i en p-stav veckan efter vilket vi gjorde. Jag skulle såklart höra av mig om det dykte upp några problem med den eller något, men när jag gick därifrån så fick jag en sån konstig känsla. Det blev liksom jättekonstigt att säga hej då till MIN barnmorska som jag hade haft tät kontakt med i över 2 års tid!

Jag fick lite känslan av att "är det så här övergiven man ska bli efter att barnet är ute".

Jag menar nu absolut inget ont om min barnmorska, hon var och är helt fantastisk! Jag gick till henne när jag var gravid med Noel tidigare, och eftersom vi hade planerat att ha barnen tätt så kändes det inte konstigt sista gången jag gick från min efterkontroll med Noel. Då anade jag att vi snart skulle ses igen. Sen var allting så nytt då också så kändes det lite skönt att inte behöva åka överallt (alla turer till sjukhuset och BVC kändes som att det räckte). 

Men efter Othilia då vi inte planerade något mer barn så kändes det bara så konstigt.

Jag förstår att det är uppbyggt så, och att resurserna kanske inte alltid finns. Men jag tänkte på alla kontroller man gör som gravid, blodtryck, järnkontroller, viktkontroller mm och sen så tar de bara slut. Där och då kände jag mig övergiven av vården, av samhället.

Det är inte riskfritt att vara gravid, och en stor del av vården och kontrollerna man gör som gravid är för mamman och inte bara barnet. Men jag kunde inte låta bli att känna att "nu när den viktiga är ute ur mig, bryr de sig inte längre?".

Jag kan tillägga för de som kanske inte vet att man på BVC ska få göra en skattning av sitt mående på någon av bebisens kontroller (men vet att inte alla får göra det). 

Jag tycker att det blir lite konstigt. Borde det inte vara mer logiskt att man som nybliven mamma får prata med sin barnmorska som man har haft kontakt med under hela sin graviditet? 
Hade jag fått bestämma hade alla mammor fått komma på ytterligare minst två återbesök till efter rutinbesöket. 

Jag tänkte att man går till BVC så går man dit för att kolla barnet, medan man till "vuxenvård" går för att kolla sig själv.

Återigen så vill jag inte klampa på någons tår eller på något sätt klanka ner på BVC! Vårt BVC är helt fantastiskt och det är ett fantastiskt jobb som de gör. Att de finns och att de hittar många mammor som kanske mår dåligt och ser till att de får hjälp är verkligen helt fantastiskt! 

Men samtidigt så tror jag att det finns många som faller mellan stolarna för att de kanske inte blir frågade alls om sitt mående, kanske inte vill vara ärlig om sitt mående (det kan vara skitjobbigt att prata om med en eventuell främling som man kanske bara har träffat någon enstaka gång innan) eller för att de kanske tänker att BVC är till för barnet "det är mitt barn som är fokuspersonen här-inte jag". 

Att den risken finns att man kan missa att hitta en del mammor som mår dåligt eller lider av en förlossningsdepression känns för mig inte bra! Det är så många mammor som inte är i och mår fantastiskt i bebisbubblan. 

Jag kände när jag gick från min barnmorska att "jag vill göra någonting åt det här". Jag kände där och då att nu är det dags för mig att göra en storsatsning för alla "bortglömda" mammor!
Jag kände att jag inte riktigt var i form för att hålla i postnatalkurser än, men jag började spåna på det.

Jag började spåna hur jag genom mina gratiskurser kan nå ut till så många mammor som möjligt. För att kunna hjälpa fler mammor att hitta ett lugn i en kanske annars stressig vardag. Att ge fler mammor enkla verktyg för att kunna lugna ner kroppen, nervsystemet och sinnet. Att kunna inspirera till träningsglädje både själv och för att träna tillsammans med sitt barn. 

Men framförallt för att visa andra mammor att det finns någon som bryr sig!!!

Jag vill inte att andra ska känna så som jag kände en kort stund där när jag och min barnmorska "gjorde slut". Framförallt inte i dessa tider som har varit fylld av isolering.

Jag tänker som jag tidigare har tänkt i mina gravidkurser att det är så viktigt att inte bara jobba med det fysiska-även om det så klart också kan vara en viktig aspekt. Att träna frisätter endorfiner som kan ha en fantastiskt effekt på kroppen.

Men det är mycket enklare att gå på ett gym eller dra fram en yogamatta och träna hemma än vad det är att ändra sitt tankesätt och verkligen KÄNNA att man mår bra-inifrån och ut. Därför började jag redan i höstas att spåna på mitt postnatal program Mammastyrka Deluxe - Inifrån och Ut som är precis det, ett program där vi jobbar INIFRÅN OCH UT. I den ordningen. 

För att du ska kunna må bra både i kropp och sinne så krävs det att din kropp är i balans. Du kan inte ha katastroftankar och må fantastiskt, hjärnan påverkar hela din kropp och ditt mående. Du kan inte ha ett nervsystem som är i konstant "fight or flight mode" eller som är i "shutdown" och känna dig lugn och harmonisk. 

Det är just dessa delar och MASSA fler som vi kommer att jobba med i mitt 12 veckors porgram Mammastyrka Deluxe. Vi jobbar för att DU ska må bra inifrån och ut. 

Om du vill läsa mer om Mammastyrka Deluxe kan du klicka på bilden längst ner i det här inlägget, eller klicka här >>>

Om det är så att ni som läser det här blir oroliga över mitt mående nu så kan jag tillägga att det behöver ni inte vara. Jag har mått bra efter mina graviditeter och ännu bättre sen jag började jobba med avslappningsövningar och att stressa ner.

Men jag tyckte samtidigt att det var intressant att jag reagerade så starkt på att säga hej då till min barnmorska, det kändes som att vi gjorde slut och det kändes jättetråkigt.